Om det ändå vore fest .

04.54 jag. Ger. Upp. 
Gymmet öppnar väl vid 07.00, kanske ska satsa på det. (Haha SATS. Natthumor.) nämennn brukar alltid funka. Bara springa av sig lite. 
Vet inte riktigt vad detta beror på. Jag menar, möjligen för mycket tankar, men något säger mig att det inte riktigt är så, längre. Kan inte känna att jag riktigt tänker så mycket just nu, inget jag riktigt får ordning på i varje fall. Däremot kan jag känna lite sympati för alla som nu är påväg hem från krogen, förvånade över den vittäckta marken. Hur mycket drack jag egentligen? Nä skulle nog heldre vara en del av det just nu, utelivet som jag mer än gärna sätter sprätt på med vänner. Natten är ju min tid på dygnet så att säga, även om jag inte är så bra på att spendera den som sig bör. Hjälper inte heller att säga jag måste skärpa mig, för detta har jag då varken makt eller kontroll över. Lärde mig i skolan att man sover bort en tredjedel av livet, kändes onödigt - men nu kan jag tänka att det är nödvändigt för att göra de vakna timmarna vettiga. Suck, mycket lärde man sig i skolan, men att ta det till agerande verkar aningen knepigt i vissa fall. Då jag även är den som minns det oväsentliga och tappar bort det jag borde lagt på minnet.  Känns bekräftat nu, med tanke på vad jag har och sysslar med. För mycket dötid ger mig helt enkelt för mycket frihet att använda på ett mindre bra sätt. Ibland är jag effektiv som duracellkaninen i tidigare reklamer, finns dessvärre även tid jag bara låter gå förbi, obemärkt. Inte ett spår av varken förnuft eller logiskt tänkande. Ibland kan det få vara så, men upprepande mönster bör brytas har jag hört. 
För tillfället mår jag heller inte dåligt, ingen märkbar ångest eller mörka tankar. Det enda som i nuläget tynger mig är min oförmåga att sova, slappna av och bara låta kropp & knopp vila. I snart tio års tid har nya teorier och så kallade förklaringar fått besvara min fråga på varför. Ständigt nya orsaker men aldrig något som leder till en lösning. Medicin var det enda som kunde tänka sig lindra min stressade själ, men när kroppen blivit immun försöker läkarna på sig något nytt. Jag har verkligen testat ALLT. Kan inte fråga mer, klaga eller tappa humöret. Måste vara sansad, lugn och resonlig. Samtidigt är det bara jag som lider av det, mitt problem och därför även mitt ansvar att finna en lösning. Får väl fortsätta försöka så gott jag kan, har ju minst sagt tid att fundera, haha. 
Nämenatteeeh godermorgon världen! 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: