Alone

 
Det neddragande är jag själv, well inte bara. Men mycket av det som sker kommer inifrån. 
 
Kärlek. Relationer. Stadga. Tillit. ärlighet.
Jag har sådana jävla betongväggar runt mig själv. Är vanligtvis naiv och litar i många fall för mycket på människor och deras meningar. 
Men att jag är tillräcklig. vågar inte öppna i rädsla av att avslöja vem jag är och bli sårad. Att jag inte är den jag togs för att vara - att jag inte skulle vara tillräcklig. 
det bidrar till något ytligt med mig som frontperson ...bakom en mask. 
Att inte vetà vart man har någon blir en tröttnande känska och självklart vända klackar. 
Där står jag ändå, lämnad. Det jag var så rädd för, men jag hann inte ens vara jag. 
första intryck är jag bra på, öppen och social. Det ytliga. Men känslor, jag vet inte om jag vågar känna känslor andrà än de som gör ont. 
 
Jag kommer alltid att stå med människor, men jag kommer alltid att leva ensam, med mig själv. 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: