Mardröm. Vart är världen påväg? 

Avsky, fruktan. Avundsjuka.

Slag, ett efter ett. Hårda som sten. 

Tunnelbanan fylldes av hämningslösa män,

De ville ha, de tog.

Lämnade en krossad själ.

En flickas vars murar rasat, för att

Byggas ännu högre, tjockare. 

Kommer man någonsin tillbaka. 

Ögon, stirrande. Ingen hjälp.

Hur går man vidare, med vetenskapen av att aldrig glömma? 

Andetag, skräckslagen. 

I sängen, hemma. Vart för natten mig, varför målar den upp sådana här saker på min redan svarta tavla? Vill något sägas? Frågor, utan svar. 

Vart tog min regnbåge och fluffiga lamm vägen?..