Helgen!

Hemma. Huset där jag växte upp, är det verkligen för alltid ett hem, mer än trygg bas? I de tankarna, i det huset, befinner jag mig i nu.

Helgen då. Ännu en i samma anda, kaoset som förföljt oss varenda gång? Någon som ville exponera oss och visa den inte fullt så ljusa, men ack så nödvändiga sida. Svaret är skrivet i sten, nej: vi fick ha några odramatiska dagar och nätter. Tacka Gud för det. 

Blickarna möts vid perrongen, hjärtat slår på en högre frekvens, blodet pumpar och man skyndar. Fram. Fram. Tills man står så nära det bara går. Ordets språk är knepigt. Bakom ett ena "hej" döljer sig så många känslor man väntat få berättaigade och bekräftade.
Det ömsesidiga, ärlighetens namn. Viktigt, ja oj - så viktigt. 

Grannen snett bredvid kom förbi, i vetenskapen om våra non-existence talanger i köket. Winter :) ...och lagade mat samiskt som idol stod på. GRYM TJEJ!! Verkligen, gillar min kvinnas grannar!  

Höstmyset är ett faktum, mysfaktor under varmt täcke och kemin av kärleken värmer oss inifrån. Allt är så fint, med henne. Min fina! <3 
Tvn är vår tavla och datorn vår hjärna, duschen bidrag med renlighet och varma strålar. 

Jag ville inte åka hem. 






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: