Går runt (rullar runt) med en ångest utan dess like, eller mer rädsla kanske. Rädsla över att öka matmängden. Jag gissar på att den dagen snart är här och nervositeten har frodats ända sen i måndags..
Samtidigt vet jag att det är till normala portioner jag ska. Slippa rullstolen och fortsätta framåt mot ett friskt liv. En normal person lyssnar på hunger och mättnad, det kan inte jag göra nu. Vilket betyder att jag får lita på behandlarna och lära mig äta som och det man ska. Normalt. Ändå är jag så fruktansvärt rädd..

Idag var det första riktiga ångestutlöpandet. Vi hade utbytes mellis idag, istället för fil med flingor var det milkshake!! Jag klarade inte av det. Sa det till en behandlare, allt gick så snabbt och jag sprang in på mitt rum och satte mig på sängen. Efter någon minut kom jag tillbaka till matsalen och tog ett glas vatten. Stod och tittade på glaset och TILLSLUT tog jag milkshaken. Det tog tid, men jag hann och kunde dricka upp den. Och hej - jag lever än!! ;)
Snart spa-kväll :)