Aldrig mera tårar

Vad hände? Jo. Hade blivit informerad om att två veckor till här på slutenvården, MAX. Med mycket hempermissioner. Vad händer? Jo, de säger fyra, utan orsak. Där sprack det gör mig.

Tog mig igenom kvällen, fram till efter kvällsmålet då jag inte kunde hålla inne mina brännande tårar längre. Jag grät, för först gången visade jag ett ordentligt flöde med tårar. Så besviken!
Min behandlare kom in i rummet då jag satt på golvet, "om du hade sagt; jag skulle vilja gå tidigare, men om ni säger att jag ska vara kvar, förstår jag. Skulle vi kanske kunna tidigarelägga det hela. Men med denna reaktionen undrar jag om du kanske vacklar lite".
Jag grät tills att jag fick ont i huvudet. Tog min jacka, hoppade in i hissen och åkte ner till kafét, ville bara vara själv.

Så jävla ledsen. Jag vill visst bli frisk, kmr ALDRIG att gå tillbaka till det sjuka. Det har bara med att göra att jag åker hem; får fram livsgnistan som aldrig förr. Kmr tillbaka och påverkas så jävla negativt och allt jag byggt upp rasar, men jag har bitit ihop, i tron om att jag snart skulle få gå över till dagvården.

Nattpersonalen upptäckte mig. Än en gång fick jag höra att vill man något får man kämpa för det, inte gråta. ALDRIG mer ska jag låta någon se mig gråta igen, aldrig.

Kvällen slutade med att jag 22.10 satte mig i taxin och åkte hem till lillebror. Min väska var packad, men jag lovade att komma tillbaka idag, så väskan blev kvar.

Vaknade och kände mig starkare. Gick upp och åt både frukost och mellis innan lillebror skjutsade tillbaka mig till enheten . Kramade han hejdå och gick in till överläkaren för samtal..


Postat av: Helena

ATT GRÅTA ÄR DET BÄSTA DU KAN GÖRA. DET GÖR ONT MEN DET LÄKER. TÄNKER PÅ DIG. SKÖNT ATT HÖRA ATT DU ÄR PÅ BANAN IGEN. KRAM

2013-07-25 @ 19:40:45
Postat av: Anonym

Ja, varför skulle man inte få gråta? Visst, man får kämpa, men man måste ju få känna sina känslor också.

2013-07-26 @ 13:41:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: