läser "välkommen" på skärmen. välkommen till vad? vill säga "mitt nya liv", det skulle ju varit det nu, efter detta år av ständig kamp. vad var det som gick fel och vart gick det fel?..slutade jag att kämpa, gav jag upp? jag vet inte,, jag var peppad när jag i början av året självmant gick in på slutenvården. tyvärr var allt så djupt gånget att min fysik förstörde behandlingen. efter turer till sjukhus med ambuland fick jag inte längre gå kvar på slutenvården. jag fick pka hem och blev sjukare än någonsin, där gav jag upp hoppet. efter överdos av tabletter blev jag tvångsinlagd på psyket där jag spenderade hela min sommar. gjorde ett smitningsförsök på midsommarafton, misslyckades och polisen kom och hämtade mig tillbaka till psyket. vid juli fick jag komma till SCÄ slutenvård för anorexin, i september gick min tvångsvård slut och i slutet av månaden fick jag hoppa över till dagvården. såhär i efterhand ser jag att det gick lite väl snabbt, men jag gav inte upp. ' vid inskrivning fick jag ett datum för utskrivning. jag gick min planerande vård, men inte en dag längre - ett erbjudande jag fick, men aldrig tog. varför inte? jag hade fallit tillbaka lite, eller snarare aldrig tagit de steg jag borde ha tagit på dagvården.. så vad gör jag nu. återgången till att straffa mig själv kom utan förvarning. så nära att falla tillbaka i alla de gamla banorna känns hemskt. jag vet inte om jag tror på mig själv, inte heller om jag ger upp. jag vill inte ge upp, jag vill klara det här. jag har insett att den sista pusselbiten är min egna vilja. och jag vill, men är nog inte så övertygad om att jag kan klara det. känner mig så svag och värdelös när jag aldrig kan lyckas med det jag ska, så vad gör jag nu, varför ska jag fortsätta? livet. det måste vara tillräckligt. livet. att återfå det. kunna ge mina nära och kära allt det dem förtjänar. ge mig själv vad jag förtjänar. för ja, jag är värd något. jag vill tro det i alla fall. och innerst inne vet jag att det är så, jag kan inte vara värd bara luft. luft och skit som är det enda jag tillför mitt liv med nu. vad ska jag tänka på när dagarna går åt skogen och jag bara vill straffa och slippa livet för en stund? livet.- back on track och leva livet. familj - utan dem hade jag aldrig klarat mig såhär långt. vänner - mina kära vänner, allt stöd. träning - något jag alltid älskat lycka - även jag är värd den känslan ibland. resa - Australien fick jag avbryta, ska inte hända igen. skola - tro det eller ej, men jag vill studera. jobb - vill ha ork och kraft att utforska nya arbeten med fantastiska kollegor. relationer - en annan än med herr anorexi. vi börjar så.. :)