Träffade en nära vän på cider och tacos kväll, så jävla underbart att hon äntligen mött sin överman i tacos-ätning. Jag menar, de andra gångerna har jag kört på cider och gurka - INTE NU! Såg ut som att jag var gravid efter kvällens belopp, men som om jag brydde mig?! Nej. Kvällen var så jävla värd och det är precis sånt här jag behöver! Vänner och normalitet, socialitet och umgänge. FANTASTISKT. 

Nu ska jag lägga mig med ett leende på läpparna, INGET ska få förstöra det här, inget. Dessutom väntar en ännu rolig dag imorgon, som jag längtar. Jag trodde att helgen skulle falla i samma förlopp som veckan - deprimerande och tragiskt. Men tänka sig, det GÅR att vända! Peppar peppar ta i trä ta i trä. 

Saker som inträffat ska jag ta lärdom av, inte älta och straffa mig själv. Ångesten ska övervinnas och stadigt ska jag stå. Ta den tid den tar, jag måste bara sätta fokus. Framåt. Jag vet att jag kan, innerst inne - jag har klarat det förut. Anorexin var det svåraste jag någonsin utsatts för - jag övervann den och med det i bagaget kan jag klara vadfan som helst. Positiviteten flödar, håll kvar i den nuuuuu! Godernatter :)