Jag fortsätter framåt, jag måste det. Inte glömma och förneka. Utan minnas och lära. En liten grop, men nu två starka steg framåt ni vet.
Hoppet ska aldrig svika igen, jag har kommit så långt nu. Maten går överbra och upp i vikt går jag (läs: oroa er inte för det) men vardagen är fortfarande svår ibland..
Ibland vill jag bara ta en paus från allt, sen får jag smaka lite på livet och längtar som en galning. Ibland tvekar jag, ibland vill inte ens jag. Men hoppet finns uppe, längtan och glädjen.
Hade aldrig kunnat drömma om att vara där jag är idag, jag vet att jag tids nog kommer att klara varenda utmaning, jag vet att jag kommer att fortsätta glad och lycklig ! Jag måste fortsätta våga!!