vätskebalansen


tjollahopp plopp !
fick paniiik av att bara sitta i sängen och uggla med min dator och tankar. snacka om att sitta och ruttna. blä.
hasade mig ut i kylan och hoppade på bussen mot centrum. tänkte leta rätt på en ny/till "mjölksked" [läs; en kort cocktailsked som fungerar som ett litet sugrör..] som jag bara har en utav. mamma blir galen av att den alltid är "smutsig" och jag går nuts på henne när hon jämt försöker sno ned den till diskning.. men nepps. hittade ingen :(

blev ingen lång tur. trött som jag är och schemat som säger vila, var det ganska väntat. ingen direkt shopping, bara en gurka och 1,5L fanta zero. måste ju vidga mina vyer lite innan jag fördricker mig på sprite zero.. varför zerooo?

tillbaka i sängen med te m. honung och gurka. slurpade upp det sista av min aloé vera dryck innan bussfärden. ok.
tycker om bussen, sitta och smygtitta på alla människor. människan farshinerar [stavning?] mig. alltid gjort. :) men känns som att en massa tittar på mig. granskar. dömer.. vet att det förmodligen är mest i MITT huvud, just av den anledningen av att vara osäker på sig själv. rädslan för att bli dömd när man själv gjort det för så länge sedan..

PS. mina pupiller är stora som JORDGLOBAR. varför vet jag inget och mamma tror att "jag gör något". knarkar? skulle vara min medicin i så fall. men jag har bara tagit en enda smärtstillande idag. en enda. konstigt är det iaf..
någon som vet vad det kan bero på ? förstorade pupiller. försökte googla mig fram igårnatt.. men icke..

apropå utseende. jag hatar mitt egna. men vad jag nästan avskyr mer är denna vätskeförflyttning, svullnad etc.. mitt ansikte är jämt svullet, oftast gäller även detta för kroppen. som följd av kräkningarna och vätskan.. men senaste veckan har svullnaden i ansiktet [halsmandlarna] fått vila lite och gått ner lite.  PEPPAR PEPPAR !!
vilket gör att mitt ansikte ser mer "osvullet" ut. leder till att mamma blir rädd att jag gått ner i vikt osv. ännu mer oro. vilket inte är fallet. man GAH. denna vätskebalans. blir så trött på den och den styr så mycket. GAAAH.
nästan så att .. nej så ska man inte säga. absolut inte. kräkningarna ska BORT BORT BORT. men tanken att gå tillbaka för att svullna upp lite för att ta bort lite oro från mamma, finns. fanns. jag ska inte tänka så. BORT.

måste avsluta med PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ TA I TRÄ . BORT MED SKITTANKAR. BOOOOORT. jag vet ju hur förbannat dåligt jag mår av kräkningarna. att det är då tankar om att inte finnas dyker upp och nästan styr..



en bild från tidigare i år. när jag var ganska nyhemkommen från australien. kräkningarna hade upphört lite och min "vanliga" svullnad hade sjunkigt lite. jag fick samma reaktion då. chockerad oro. honkommerattdösnart.
mitt fjuniga hår gjorde ju inte saken bättre heller.
ser jag ut så nu? jag har svårt att bedöma mitt egna utseende..

Postat av: sofia

Känslig fråga kanske.. men har du varit/befinner dig i hetsträsket och kräks sånt som är förbjudet?

åh, det är så svårt att lämna allting.. tryggheten.. falsk trygghet, men ändå en trygghet. Man vet vad som händer och även om det får en att må skit, så är det en trygghet.

känner igen det där.. ta till kräkningar för att hantera vardagen. Det jobbigaste är att höra ifrån min omgivning att jag verkade må bättre, var lugnare under dom perioder då det varit som värst. (hatarhatarhatar att det ger ett sådant lugn i mig, att det får mig att fungera normalt...) kan hända att jag ibland tänker att -ja, då kan jag fortsätta. för alla runt omkring mig tror ju att jag mår bättre nu, det är ju bara bra. lugna dom lite..

ungefär samma tankar som du har med din mamma där.



ska du få hjälp med schemat eller är det eget ansvar? har du fått in någon form av rutin?



TACK! :D jag hoppas bara att detta håller i sig, det går ju så mycket från dag till dag... De gäller att jag håller mig på spåret!

2012-01-14 @ 20:56:31
URL: http://coconat.blogg.se/
Postat av: Hanna

Variation är en guldstjärna. Helt klart värt att prova ett och ett halvt ägg också som variation även om yoghurt såklart är mycket bra det med. Trevligt för magen också.



Jo, man ska tillåta det att vara vinster eftersom det ÄR det. Det gäller ju bara att balansera det så man inte tror att man kommit i mål och nöjer sig.



För mig går det. Typ så. Tränar lite för mycket. Äter lite för lite dom flesta dagarna men är ändå ett antal kilo tyngre än jag vill vara. Jag är med andra ord fysiskt frisk. Psykiskt närmar jag mig vrakstadiet men eftersom jag är för tjock tar ingen emot mig.

2012-01-14 @ 21:17:56
URL: http://uppfortsomfan.blogg.se/
Postat av: linnea

Du är så vacker, men sååå mager.. :/ Men jag tror och jag hejar på dig! Hur ser planerna ut nu för vidare beh osv?

2012-01-15 @ 07:21:00
URL: http://linneahs.wordpress.com
Postat av: S.zebran

Tack du :)!

Åh hatar också det där med vätskebalansen... älskar dem få få få dagar då jag haft tillräckligt sällan förekommande spyningar så att ansiktet blir lite "smalt" för en gång skull. Men dessvärre är det nästan förjämnan hamsterfejs! -.-

kram

2012-01-15 @ 15:18:06
URL: http://zebrans.blogspot.com
Postat av: Linn

"som följd av kräkningarna och vätskan"



glöm inte regelbundenhet! Jag har också haft sinnesjuka problem med vätskebalansen och alltid trott att det varit helt relaterat till kräkningar/saltintag/näringsbrist, men har nyligen insett att det också handlar mycket om regelbundenhet med måltiderna. I perioder har jag ingen struktur alls på mitt ätande, det blir lite där, lite här, ibland går det tio timmar emellan och ibland bara en. Men när jag äter regelbundet på fasta tider så brukar svullnaden gå ner avsevärt, även om det totala dagsintaget är i samma storlek som när jag äter sådär hippsomhapp.



kjamish.

2012-01-15 @ 15:52:20
URL: http://sangviniska.blogg.se/
Postat av: Hanna

Jag har haft hjälp... jag sökte hjälp, både via egenanmälan till scä och remiss från läkare. När papprena skickades in låg jag fortfarande precis över normalviktsgränsen och fick vänta i ungefär tre månader innan jag fick träffa någon överhuvudtaget. Då hade jag tappat tio kilo och dom blev alldeles bestörta över hur illa det var och försökte förklara sig med att vikten som stod i remissen inte varit så låg. Nej, men jag hade ringt dom ungefär fem sex gånger och påtalat att jag mådde mycket sämre utan att dom gjort något.



Hursom helst. Jag fick komma dit, dom vågade inte vårda mig i öppenvård pga mitt självskadebeteende. Dom var rädda för att tvång om mer mat skulle ge mig ångest nog att ta livet av mig. Dom kunde ju naturligtvis inte erbjuda mig plats på avdelningen eftersom det var fullt (i oktober 2010). Dom skickade mig vidare till capio där jag låg inne fem dagar innan jag blev galen på stället och den obefintliga behandlingen och skrev ut mig. Fick komma tillbaka till scä, hade typ sex samtal. Rusade upp i vikt, blev normalviktig och skrevs ut. I journalen står att jag inte längre uppvisar symptom på ätstörning. Det här var fem månader efter att jag först kom under behandling. Jag var inte ett dugg frisk. Det enda som hade hänt var att jag åt tillräckligt för att min undernärda kropp skulle gå upp i vikt.



Så, sedan tidigt i våras har jag varit utan hjälp för ätstörning trots att jag gång på gång sagt att jag inte har kontroll, att jag inte har fått hjälp och verktyg att hantera och att jag närsomhelst rasar. Min psykiatrikontakt kan inte hantera problemet, min psykläkare har ingen aning om va han ska göra. I höstas hade jag ett möte med psyk och scä. Varför vet jag inte eftersom scä redan innan vi kom in i rummet hade bestämt sig för att dom inte ville ta emot mig.



Jag gjorde min årsuppföljning av stepwise för inte alltför länge sedan. Det sa precis det jag visste att bortsett från vikten och att jag äter lite mer är jag i stort sett lika sjuk nu som jag var när kom dit första gången. Psykologen som ledde testet tyckte jag kunde söka igen. Jag kommer inte göra det. Dom vill ju inte hjälpa mig. Dom ser bara vikten. Jag fick inte någon som helst hjälp med det som ÄR sjukdomen, tankarna sist. Capio kommer inte ta emot mig efter att jag skrev ut mig förra gången och mando tar inte emot folk som inte äter kött. Med andra ord är jag körd.



Well, ber om ursäkt för novellen där=p



Mina föräldrar visste att det var jobbigt förra året. Nu har dom inte koll, jag försöker vara helt normal när jag är hos dom och det syns ju inte på mig längre...

2012-01-15 @ 22:55:22
URL: http://uppfortsomfan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: