hemma!


hallå mina vänner.
efter lite bildredigering osv. kanske ni förstått att jag är hemma från de vita korridorerna. som idag kanske inte alltid är lika vita som de inprintade bilderna i huvudet är.
Tanken var väl att jag skulle vara där åtminstone någon dag till. bara för att se att magen var någorlunda okej. men droppet hade pinnat på och jag gick mindre stappligt bakom droppgalgen. trots det något yrselframkallande morfinet. De gav mig en chans och jag blev ganska lättad tills jag såg tallricken med mackan framför mig. och äppelsaften. tårarna fullständigt forsade dagen innan när doktorn sagt att jag måste lyssna på honom för att få gå.
jag fick inte i mig hela. långt ifrån. men drack upp allt. och gurkan gick lätt som en plätt.
igår var första gången [på detta år] som jag fick ta in något via munnen, dock lytande. PROVIVADRYCK. idag kom första födan som skulle bestått av en portion mat. men de förstod ganska snabbt att det skulle ta mer än ett par dagar att få i mig en vanlig portion. och wallenbergare, bara namnet som formades från hennes läppar fick mig att skaka. så efter tre doktorer, himla massa läkare, skötare och två psykologer fick jag en morfintablett och OK:et att åka hem. klockan fyra ringde jag pappa och var ganska lättad. hoppade ut ur sjukhuskläderna det snabbaste jag bara kunde, och väntade .. väntade.. väntade .. som ett förväntansfullt barn på dagis "pappa kommer snart!.."

jag hörde röster och sken upp. mötte blickar och bröts ned. där försvann mina känslor för att komma hem. mina föräldrar var allt annat än glada, lyste igenom sjutusen mil. pappa försökte hålla humöret uppe, lite i varje fall.
nålarna drogs och smärtstillande gavs i en liten papperspåse. försök att säga att jag borde äta mera. nummer till doktor i mammas hand, ring på måndag för att återfå en gnutta lugn. jag kände mig inte så välkommen idag,
jag förstår. det gör jag, på riktigt. men nu är jag hemma.


tillbaka till mjölken, efter över en veckas frånvaro från den. tillbaka i min bäddade säng. känns bra. men magen gör ont. det kan jag inte neka. att äta nyinköpta gurkan var till och med svårt. det säger stopp, river och skär.
mjölken är len, tet gick bra. saften bara måste jag för vätskan. men jag måste äta också. bara att börja proppa.

om 40min är kvällens mål klara i varje fall. det är en start. en liten, men det är en start.
berättar mer om färden imorgon. och så fortsätter vi året därifrån.
men nu har magen sagt ifrån en gång för mycket och jag måste lova mig själv att röra på mig lika mycket (lite) som på sjukhuset. vila, precis som att jag vore där. skillnaden är att jag inte har en ställning att luta mig emot. inte heller en slang som sipprar in vätska i blodet, det måste jag tillföra kroppen på egen hand. mer saft till mig.

Godnatt på er så länge :)

och idag är en in i helvetes jobbig dag. för NU NU NU skulle jag varit på ett heeeelt annat ställe. druckigt en heeelt annan vätska än mjölk, sällskapats med heeeeeelt andra människor än mina grisar och haft en heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelt annan outfit än denna. JÄVLASKITDAG blev det.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: