Hemgång ?


Trodde aldrig jag skulle få komma hem. Krav? Javisst.
Att vara återställd. Innebär? Äta utan att få ont och spy. Har jag kunnat det på en sisådär 3år? Nej. Åh dilemma.

Men jag tror att de förstår. Gav mig lite dispans. Tror och HOPPAS att jag kommer hem ikväll. Min familj hoppas nog på annat. Att leka sjukhus är väl inte riktigt deras favorit, förståeligt.
Men att hålla kvar mig på en akutmottakning är väl en mindre bra lösning. Magen kommer inte bli bra sålänge ätstörningen sitter i. det säger dem ju själva - vi kan inte din grundsjukdom, bara den här du har nu.
så ätstörningen försvinner inte av inliggande på kirurgen med behandling av inflammerad bukspotstkörtel .. Tyvärr.

men jag förstår deras orohet. förstår att det är lättare att ha mig här. kanske inte att slappna av. men de ser väl att min kropp tar slut nu, att den inte orkar mer. styrkan jag byggde upp innan har använts och bränslets som inte borde funnits men fanns, har används. men här får jag bara behandling för min trasiga mage. inget annat.

Den laktosfria maten idag var "wallenbergare med potatis och sås"
Jag som inte ens kan äta en köttbulle. Doktorn fick komma och prata .. jag fick förklarA, jag har inte ätit en normal portion eller vanlig mat på över två år, speciellt inte utan att kräkas. ångesten finns där om inte sjukdom i magen är där. fick fråga mig fram vad som kunde tänka sig var okej att äta för att utesluta oron att jag skulle kräkas och få ont på grund av inflammationen. vi gjorde en kompromiss.. trodde jag..

 

 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: