..och det rullar på.
tankte tanke hej.
pappa kunde tacka sig själv [kanske lite dagens bethminton] för att han låg ner som en hög i sängen, när jag ringde. för ja, av det faktumet att jag ringde skulle fått honom att ramla av stolen om han satt ned på någon sådan. rösten som hördes på andra sidan luren var inte "hejsan", utan - "DU RINGER!!" jajjamen du var ju så seg på sms.
dock fick jag ta igen lite telefontid. för allt smsande fick han 40min prattid. några peppande ord och han kunde lägga på. hah förstår verkligen inte vad det är för fel på mig som inte kan prata i telefoooooon. det normala tillhör inte min vardag helt enkelt.
apropå vardag. tankarna snurrar och jag mår nästan lite illa av allt. oron svänger magen ut och inn. frågor och obesvarade meningar följer varandra på löpande band. vad är rätt och vad är fel. vad är nödvändigt och vad är förnuftigt. jag vet inte och det är svårt att skilja på. orkar jag en gång till? EN GÅNG TILL AV DEN VÄRSTA TID JAG NÅGONSIN UPPLEVT?! att säga JA och tyngas av skammen att inte klara av att leva sitt egna liv. är jag tillräckligt stark för att för andra gången ställa mig upp och slå slå slå. vart är min framtid och kommer den att bena ut sig?
jag som aldrig varit, är eller kommer att bli en helt normal och vanlig prick i dagens samhälle. klarar jag av att ta ett steg in till en normal vardag. har psykelt mer att ge eller kommer jag alltid att vara fast vadän jag gör. jag vet att inte alla mina tankar är i närheten av rationella eller förnuftiga. verkliga. jag vet att många känslor, tankeverksamhet och handlingar styrs av den egenskapta flyckväg jag nu så länge levt i. att min förvirrelse kommer att bena ut sig tillslut. jag borde veta bättre en att tvecka inför livet. jag som alltid brukade vara så stark, hur kan jag vara så svag? vad hände och vart tog jag vägen. har jag verkligen något att förlora? jag borde svara med hela kroppen - NEJ DU HAR BARA ALLT ATT VINNA.
våga hoppa. våga leva. våga utmana det som är svårt. våga vara sådär förbannat jävla lycklig som man bara kan vara.
och vet du vad? Du MÅSTE bli trött, för att orka göra vändningen. I längden går det inte att fly med hjälp av svälten.
Du förtjänar ett liv som alla andra, du förtjänar en fullvärdig måltid och du har banne mig rätt till att må bra! Och dit kommer du komma också. Du KAN.
jag tycker du gör klokt i att lägga in dig. För det är en enorm lättnad att bara lämna över ansvaret. Få maten serverad och leva fyrkantigt och tråkigt en tid.
Vad är det som skrämmer med inläggning?
många kramar och ett skepp kommer lastat med pepp tillbaka!
För mig går det.. Jag vet inte. Det står still. Äter som jag känner för och har inga förbud. äter fett, socker, mat, godis. Allt. Varje dag. Hela tiden. Tränar noll. Går upp i vikt.
Men saknar behandling. Känner att jag faller och bara står stilll, psykiskt. FÖrsöker hitta andra saker att fördriva tiden med men av gammal vana blir det lätt andra destruktiva saker. Är rädd för att inte orka stå emot dumma impulser.
Tror ajag måste rycka upp mig nu, sluta hoppas på att någon ska dra upp mig. Jag kan om jag bara bestämmer mig för det, men ibland behöver man kanske bara ... lida lite.