nämen! kan börja med orden - GLAD! [okej, nu blev det ord nummer fem i ordningen..] beskriver dagen så och jag har faktiskt haft två stycken I RAD som inte fortsatt att kännas så där värdelösa som vanligt. tror att det oanständigt tidiga samtalet från enheten igårmorse lättade lite, tog bort några tungt gnagande stenar från huvud och axlar [..knä&tå, knä&tå] <-- hah sa ju att jag är på bra humööör! :D det höjer en så hiiimla mycket. och även om det tog några timmar var det nästan med stolthet i känslan jag klarat av en smått smygande ångestattack genom att gå ner i köket och säga till mamma. satte mig inom synhåll. fantastiskt!

men nej, jag veeet att jag inte ska nöjja mig med att åka och handla med pappa eller pula i rummet som "rolig" sysselsättning bara för att jag får göra något och ta död på ångest och rastlöshet. men det är bara att bita i det sura äpplet och säga - okej, nu var det så att jag inte orkade mer idag och jag vet varför. men läkningen tar tid och jag måste ge den tid. men samtidigt orka och inte än en gång förlita mig på att det löser sig av sig själv eller att jag inte skulle vara värld mer än såhär. jag har svårt att förstå, men jag försöker - JAG ÄR VÄRLD ETT LIV OCH ATT MÅ BRA! punkt.

över till dagen som bestått mycket i riktigt grisarbete, hah. mamma målade hyllorna och damsög de mjuka grisarna med en nylonstrumpa över 'hålet'. själv stod jag vid diskhon och skrubbade de hårda nöffarna. nu blir det till ännu lite saknat tålamod innan de kan sättas upp på väggen igen.

tröttnade på grisarbetet och frågade om pappa behövde handla, jajjamensan - en hylla. den affären vi valde var nog inte riktigt ämnad för den produkten och han skippade nästan att ta en korg vid ingången. salt & pepparkar fattades i köket och behövde en korg. ..som blev tre korgar senare. hah, jag är farlig att handla med men nya köket börjar ta sig lite snygg form nu! :D

Se bara så de glänser ! ;)