fin inför domedagen.
godermorgon förmiddag eller vad man nu kallar det här. hah. vi säger HEJ istället!
dragit upp rullgardinen och försett mig med en megatakeaway-kopp te och honung. + den där himla yoghurten som ska med över allt. men jag vet ju vaaarfööööör. förstår dock INTE hur jag ska kunna lyckas utmana mig till normala intag.
mormor och morfar är på sjukhuset. den förstnämnda röntgas och är livrädd. imorse var hon tydligen darrigt nervös av sitt snara sjukhusbesök. den envisheten och rädslan gentemot vitklädda figurer i decinfikterade lokaler - känns som att vi träffat på någon stans innan.. och nu har jag stött på känslan av att kännas sig träffad i sin egna pik!.. dock måste vi sluta med att ha släcktträffar inom tjocka vita väggar.
känns lite som sista rycket nu, med allt. mamma hjälpte mig boka frisörbesök tills imorgon bitti. idag hade jag planerat att ta mig till centrum och inhandla en hårfärg. täcka utväxt och ändra på nyansen. men icke - mamma var så snäll att hon fixade det till mig. så hon lever verkligen på ordet om att jag inte ska lämna sängen. triiiiiist.
ska få hjälp med hårfärgningen senare ikväll. inför morgondagen är taxiresorna redan planerade vilket känns så jäkla larvigt. jag har ju ett fullt fungerande busskort - och använde det så sent som i förrgår. sitta kan man ju ändå. vill inte behandlar så här. herregud.
men men, innan dess böööör jag väl städa lite i rummet.. tänka på annat liksom. ångesten är inte rolig alls. nej, bättre tankar nu! hörs sen och uppdaterat läget kring mina allt mer skakande och fallande nerver.
Åh, känner igen mig så väl i dina tankar. Men vet du - du vet hur det gick sist, du vill inte att samma sak ska hända igen, du har mer erfarenhet nu. Jag vet inte hur det var då, du kanske inte hade viljan att bli helt frisk? eller orken.
Nu vill du, och det faktum att du har insikt och tänker hur det blir sen ger dig möjlighet att göra annorlunda. Om du känner att det skulle spåra ur i huvudet finns det bara en sak som hjälper för att bli frisk. Aatt prata och berätta!
För visst kommer det bli kaos i dig i början. Du ska ju gå emot allting som du nu går med i! Du ska ju bryta anorexin, och börja äta! Det kommer skapa en himla massa frustration och äs kommer vara galen i dig - innan man vant sig vid nya rutiner och nya regler är det skit tufft.
Man måste våga lita på att läkare och behandlare vet vad som är bäst.
(så var det för mig i alla fall. du har inget mer att vinna på att fortsätta vara sjuk. snart kommer din kropp inte orka mer.)
Känner så igen det där med att det finns tusen ursäkter, för att slippa släppa all kontroll. Men att lämna över kontrollen, det är skönt. Skönt att slippa ha den.
dagvård har jag ju gått, det var där jag var under hösten, men dels ligger det så långt bort och dels gav det mig inte mer, Önskar det fanns lite mer alternativ här i minstad.
jag går ju varken till öppenvården eller ha kontaktperson då jag tackade nej till inläggning. Men har ett möte med min läkare om 1,5 vecka. Får se vad som sägs då i och med att jag faktsitk gjort slag i viktuppgång nu, det är den spärren jag varit lite osäker med att släppa ett tag... Förhoppningsvis har dom något att erbjuda nu :)
kram!