ätstörningens förvillande

min mamma sätter handen framför min mun för att känna mina andetag när jag sover.
min storebror följer med mig till behandlare och möte med ätstörningsklinik.
min lillebror vågar inte ha mig hemma i rädsla av att jag inte ska klara mig längre.
min pappa kör mig över allt för att hålla mig borta från den ångest som styr livsfarliga handlingar.
min mammas kille skickar sms från andra rummet för att se att allt är okej.
mina vänner vill hälsa på mig för att inte ignorera känslorna om att det är sista chansen finns.
mina morföräldrar tar in på hotell vid snart 90års ålder för att barnbarnet inte kan äta.
så många som önskar och väntar på mig friskhet. hur kan jag fortsätta svika alla ?..

är jag den enda som inte värnar om mitt liv längre? ..
vart fan tar jag vägen ?!

du är den enda som kan vända på steken! Och du KAN.

Älskade barn - bara gör, tänk inte, bara ät, ta en ND, ge ångesten en sådan smäll på käften så den flyger till Sibirien och fryser ihjäl! Jag VET att det absolut inte är "att bara äta", men det är ju det du måste göra - det är ju det som de kommer att säga på SCÄ också - för som Sofia så klokt skriver om att "vända på steken". Det är bara du som kan vända, och Du KAN!!! För maken till envis tjej - det är du!. Bara gör!!! Du kan!! För att du måste!!! Vi alla älskar dig och står bakom dig!! Varje timme, varje minut, och varje sekund Vi tror att du kan! Vi tror på dig! Go girl!!!! NU!! Precis just idag!!