vilket jävla piss. fem dagar utan golvning, sa jag till mamma - sekunderna innan händerna var tvungna att stödja upp kroppen i badrummet. fem dagar, nu är det bara att börja om. fucking jävla fail. känner mig TJOCKARE än en gravid överätande flodhäst bland dåligätande bebismyror. äckligare än snorkråkan som möglat sen tre år tillbaka. fulare än det sönderfrätna människoätande trollet som bara finns i sagor för att skrämma. ovärt. jag är inte ämnad för detta liv bland så fina människor.

allt är så värdelöst. inte alldra minst J A G . orkar verkligen inte mer. i detta läge börjar jag starkt tvivla på min egna tillfrisknad, om det någonsin kommer att ske. har inte en frisk tanke i huvudet just nu. vill inte leva.
vill möta min djävul på axeln - öga mot öga, istället för ur ett snett perspektiv. säga att han kan suga livet ur mig här och nu, låta mig slippa lida så fruktansvärt. alternativet är att göra mig frisk nu, åtminstone få mig att må bra.

S N Ä L L A  F A N .

allt är dumt, utom mina människor runt omkring mig. men inuti mig har alla ruiner från forna byggen som föll för så länge sedan. börjat vittra och lösas upp i små korn, som den storm som där inuti virvlar, tar med sig bort. inte ens aska får finnas kvar. inget. jag är tom. Låt mig slippa.