STOREBROR HOS BEHANDLARE


Godermorgon alleman. hah neppso - jag har inte stigit upp från sängen än, MEN jag har varit vaken. bara aningen trött. vet inte om jag kanske borde utforska en sömntablett som hjälper mer än vid insomning. för uppvaknandet sker varje eller varannan timme. sover ytterst sällan mer än tre timmar i sträck. hmpf. bra med sovmorgon iaf! :)

men nu kommer vi till igår, där en sträckning av antalet timmar gjort det lite lättare att se allt från flera perspektiv. som jag tidigarenämnt var samtalet jobbigt och tårarna rann. min storebror [Frank] var ju med, första gången. är otroligt tacksam för att han ville följa med, tror inte att han inser hur stor plats han har i allt detta, hur stor del han är av mig. jag har ju alltid bara varit hans lillasyster, han är så mycket mer än så för mig.

utseende mässigt är han lik min pappa, något in i bomben. en yngre kopia. många egenskaper har de gemensamt men han är fortfarande en egen individ och mycket skiljer sig. Mia plockade upp honom väldigt tidigt i våra samtal. då jag tydligen börjat nämna och hinta om honom. jag visste det inte då, hur viktig han är.

jag vet inte hur mycket jag kan utelämna i skrifter som denna, blotta i en text jag inte med vet vilka som läser. men lite.
som jag tidigt sagt, tidigt trott, tidigt skrivit är det "inte hur man har det, utan hur man tar det.". DVS. mitt mående beror på hur jag har tolkat vissa saker, inte hur vissa människor eller händelser från början tänkt sig vara. eller ansätt sig själva att vara eller utspelas. förstår ni?
min uppväxt var jobbig.
ett hål i mig letade efter något som saknades. ju äldre jag blev ju mer tomhet och rädlsa kände jag. vad var det som fattades och hur skulle jag hitta det, panik. ingen förstod mig, jag sa ju inget. sökte förbrilt efter trygga punkter i min omgivning. något att lita på. något som stod kvar.
Där hittade jag frank. min förebild och idol. min fasta punkt och älskade storebror som gav mig rätten till att hålla hårt trots att han inte bodde hos mig.

vi stoppar här, för nu börjar känslorna bli otydliga i ord. vet knapppt om jag själv förstår när jag läser snart.
skriver mer sen när hjärnan rätat ut sig. men vill bara säga. TACK MIN ÄLSKADE STOREBROR.


många tårar föll när prat om min lillebror kom  ut. fan fan fan att jag har gjort och gör så många illa .. ÅH.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: