SMS FRÅN LILLEBROR + FRULLE .

happ, redan torsdag. en annan har hämtat sig lite sedan gårdagen och förrgårnatten i varje fall.. helt stabil är jag kanske inte [är jag någonsin det?] men lite rakare står jag allt. peppar peppar.

vaknade tidigt, innan klockan sex. men klarade natten, trodde dock att tårarna var slut när jag släckte lampan efter mjölksurplandet. *pling plong* , SMS. världens finaste av lillebror, grät floder tills imorse .. bara rann..

"Hej märkte att du hade det tufft igår :( Jag vill bara att du ska veta att jag vet att du kommer klara det!! men du borde kanske ta mer hjälp av alla oss som vill hjälpa dig! Längtar tills vi en dag äter middag tsm igen :)"

förstår ni varför jag grät natten till idag?! glädjetårar. så rörd på ett sätt ingen kan nå mig, han kunde. min fina, aldirg har han sagt något sådant til mig, eller ens skrivit en hint om min sjukdom i sms. aldrig. nu kom det. mitt i natten. därför är det bara för mig nu att ta mig i kragen.

höll mig borta från köket idag. väntade från sex imorse till klockan elva, gick och försökte göra någon slags frukost. bara för lillebroren. jag är fortfarande i 'chock' .. Tack. ♥


mitt ägg hann nästan bli kyckling.. :( [stackars utstickande fjäder..]

Jag gillar din bror.

Är ni ungefär lika gamla?



Det är en bra fråga. Vad är det som egentligen gör oss så dåliga? Ändå ser jag vara fel med mig själv. Ingenting positivt.



Där har du rätt. det är ju där vårt problem ligger. Roten till det kom ju där.

Nix, sista veckorna har det inte blivit tre mål en enda dag, vissa dagar har jag inte ens ätit något alls. Men skärpning.

På oss båda, vi ska fixa det här.

kramar

Det är som mig och bror då han är 92 och jag 90. Har ni alltid stått varandra nära?



Vi har ju samma åsikter oavsett vem vi tittar på, vi känner ju samma saker när vi träffar människor, varför är måttstocken så annorlunda? Du har rätt där, "skumt" är det.



Det är hon och jag som skrivit matschemat. Hade en läkare förut som var med också så vi fick med alla ämnen som behövs, men hon har slutat och jag har ätit sämre och sämre så det mesta är nu borttaget från det schemat.

Fattar inte varför det ska vara så svårt att äta. Det är ju ganska naturligt, logiskt, viktigt att få i sig näring, ändå kämpar vi som galningar för att kunna göra det.



Hur mår du ikväll?

kramar