Hotellfrukost !

Hej och hå. fort ska det gå, tiden alltså. ska snart iväg på behandling, tänkte bara snabbt visa upp min fantastiskt fina kompott att ägg, kaviar och knäckebröd.

I det här tempot lär jag vara världens bästa äggkockare vid kanske.. 80år ?..

Snygg design du skaffat dig! :)



sv; vet du vad jag fick reda på idag? Att det faktiskt kommer finnas personal på dagvården. Jag tycker faktiskt, att när dom ändå är där, kan erbjuda någon enstaka timme för oss ätstörda. Det är många saker man skulle vilja ändra på vad gäller vården!



Det är jobbigt det där, att inte klara av att vara själv, samtidigt som man tycker om att vara själv. Igår till exempel när jag strosade runt själv på stan.. jag tycker det är så skönt! Som tur var gick det ju bra igår, önskar det kunde vara så oftare. I och för sig är det skillnad på att vara på stan själv och vara ensam hemma.



Jag bor i norrköping. Kommer, om dom tar emot mig, börja matträning tre dagar i veckan här, men jag vet att det inte är rätt för mig utan bara någonting tills jag kommer på vad jag behöver.

Vart bor du förresten?

sv; ja, visst är det lustigt? Fick höra idag att "det där kan vi göra under jul, då har vi massor med tid över". Visst att det finns saker dom kanske inte hinner med, men jag menar.. en dag, en timme eller två borde dom kunna offra.



Om dagen har gått bra.. svårt att förklara. När jag inte får panikattacker. När ångesten inte tar över och tvingar mig till att ta till ångestdämpande saker. (självskada, kräkningar, hoppa över måltider, andradummasaker) Om dagen har gått bra har jag kunnat hålla mig lugn, samtidigt äta allt jag ska och kunna somna på kvällen.

En bra dag orkar jag stå ut med livet och mig själv.



svårt att säga vad jag tycker har hjälpt. Allt jag gått igenom under min tid som jag varit i vård har lett mig till där jag är idag. Det har inte gått snabbt, och det har varit mer motgång än framgång. Men jag har lärt mig mycket om både mig själv och det sjuka.

Dagvården hjälpte mig börja äta och har hjälpt mig inse att man kan äta allt, och jag har även för första gången litat på min kropp. Jag vågar utmana mig och jag vågar lita på att man kan äta lite mer ibland utan att någonting händer med vikten.

Inläggningen hjälpte mig inte alls, den stjälpte.

Men nu står jag still. Jag måste hitta något nytt, lära mig hantera min ångest, stå ut, acceptera mig själv.. Jag vet inte hur jag ska lyckas med det, men jag hoppashoppas verkligen att jag en dag ska kunna stå på andra sidan. Och vara stolt över mig själv, kunna stå för vem jag är. Acceptera att jag är jag. Och känna att det är okej.

Men hur fasen kommer man dit? Jag hoppas jag ska kunna hitta någonting.. En behandling som fungerar för mig.

Har funderingar på dbt eller kbt sen, när vikten gått lite uppåt, när jag orkar söka mer i mig själv och när livslusten håller i sig utan att jag behöver kämpa helahela tiden.

kram