hej. hioopp. hallow.
hemma nu, efter behandling utan föräldrer alls. första gången på länge, men kanske var nödvändigt. pappa fick inte vara med, hah snällt. men agera Taxi, ja det fick han minsann. väldigt snällt. speciellt med tanke på att ditresan var allt annat än social. jag satt som en sur och stum gammal mussla och försökte andas ut ångest. roligt.

parkering fanns inte i överflöd, därför blev jag avsläppt på ett annat ställe än vanligtvis. självklart lyckas jag tappa bort mig i den stockholmsstad jag alltid bott i, hah.. kom lite sent men det gick bra ändå. samtalet var givande. som vanligt. :) pratade mycket om mamma och pappa, sånt som är svårt att ta upp och ställa frågor till mig om när de sitter vid min sida. sådant hon skapat sig en bild av, en serie hon vill utveckla.. få fler bilder. osv.

mår i varje fall lite bättre nu och har fått skratta lite. älskar pappas humor och vet inte alls vad jag skulle ta mig till utan den. i ångestperioder är han den som kan få mig att le, på riktigt. helt underbart, L O V E  I T .

nu väntar jag på att mamma ska komma hem och hjälpa mig med mitt korviga täcke som inte alls vill skärpa sig.
imorgon har jag en plan för dagen och det känns bra. ett hjärta i almenackan vill jag ska finnas på plats då. bara att kämpaaaa. hej så länge! :)