closer than u know, death. life.


jobbade imorse, 8-12, sen kom mamma & lillebror, hämtade upp mig coh vi körde till övergran. mötte upp pappa och M. pappa hoppade in med en inflikande kommentar mitt i en mening och sa att han var redo för pride, pekade på sin nyinköpta majblomma på kostymkragen. jag utbytte en blick med mamma och vi frågade hur han accocierade en majblomma med pride? "meh. den är ju rosa!!" haha!

usha. varför vi egentligen befann oss i övergran var pga begravningsdags igen. men denna var fin, mer acceptabel, om man kan säga så. trodde jag, shi fick man. allt gick bra, tills pappa höll sitt tal, det var svårt för honom att forma orden han läste från pappret. första gången i mitt liv han med ord uttryckte och sa att han älskade någon, ett ord jag aldrig hört från hans läppar förut. hans ögon sprängdes röda och rösten nådde knappt ut till oss.. han tittade på kistan framför sig, "från din son", sa han. och la handen på den blomtäckta lådan.
sen var det vår tur, musiken startade och vi på rad nr. 2 fick gå fram, lägga en ros och säga hejdå. min storebror har jag heller aldrig sätt visa känslor, aldrig. framme vid kistan tittade han bort, snorade lite. sen kom det. slog sitt ansikte in i mitt hår, borrade sig in. drog andan, närainpå tårar och pussade mig i huvudet. ush.. <3

efteråt gick vi till en fin liten lokal. åt smörgåstårta med räkor, lax och rom. fikade med kaka, kaffe och te. pratade och socialiserade sig lite med släkten. pappas (&hans två systrars) barndomskompis, Leffe, ville säga några ord. det blev allt ifrån att systrarna "inte gick av för hackor", vistelsen på tjejernas rum, playboy, haffa-tjejer-till-båten somrarna osv osv. hehe. han nämnde något om pappas alla tjejer. varav pappa satt brevid prästen och försökte tysta ner det där. gav någon kommentar tillbaka, varav leffe drog till med "ska du säga med dina 16 fruar här. varav alla hans ex.fruar faktiskt var med, haha. min mamma i sin tur ropade till pappa och uppfattade orden fel. pappa sa "hehe, dumma leffe", varav mamma trodde han sa "dumma löften" (giftemålslöfterna är ju till döden skiljer oss åt. vilket pappa inte klarat av när han byter fru stup i ett...) haha, brästen såg ut som att hon bara ville sjunka genom jorden, åtminstone under bordet... haha. min släkt är alltid så himla kaos. haha. <3

nu ska vi dränka våra sorger. och jag sitter med fin vän och en tallrik tacosgrejs framför mig. tacosås, gurka, parika, sallad & majs. hua... det här blir ett bra avslut på denna dag. :) tror jag.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: