det här börjar kännas lite fånigt. måste kämpa som ett jävla fån för att trycka bort ångesten. för att det i magen inte ska åka hiss längst halsen. upp igen. såhär har jag suttit i 2h nu, i min säng. försöker villa bort tankarna, tänka på annat, vad som helst. ändå förmår jag mig inte att göra så mkt mer än att låta TVn rulla med desperate housewifes samtidigt som datorn vilar på höften. men jag varken ser eller hör så mycket av det som utspelar sig på skärmen. koncentrationen är någon annanstans, långt borta. man skulle ju kunna tänka sig att en annan sysselsättning vore bättre.. kanske städa rummet, vad vet jag. jo en sak vet jag, det som ligger i min mage vill jag gärna ha kvar.. fight fight fight.
pappa är inte hemma och då kan det bli såhär, när ångestens möjlighet att agera infinner sig på en annan nivå. men än så länge har jag klarat det. peppar peppar. jag ska klara. jag har inget att förlora på det, bara allt att vinna. det måste jag komma ihåg.

pappa kom hem nu..