hu. så trött.. vilken är väldigt konstigt, hittade en liten sömntablett igår som jag tog. sov i varje fall en 7h kan jag tänka mig. utan att vakna, av vad jag kan minnas. ändå kan jag knappt hålla ögonen öppna ..i väntan på jobbet. min glädje har försvunnit.
igår träffade jag en vän som jag nog inte sätt på år & dar. kan det varit studenten? förra sommare i varje fall. men det var fint med en promenad i solen, sitta på uppvärmd klippa. prata lite. hur betydelsefullt som helst. någon gång därefter började det att hugga i min mage. aj. det blev värre och värre. pappa kom och hämtade hem mig. spydde spydde spydde, följt av ångest pga. svullnaden. mer kramp och värk. förstod ingenting. framåt kvällen, 01.00 på natten. fick pappa koka vatten och hälla över en handuk som sedan placerades på min rygg. för ja, här räcker det inte med magen, här ska ryggen snurpla ihop sig till en enda stor ryggskottsvärk. vad är det här? och enheten ringde imorse. hotar med det där fördömda LPT. ljög lite om vikten. är så bra på att försvåra saker för mig själv.
till råga på allt blir jag bara änu mer sur och arg för att jag är just det, ilsken, bedrövad. fan vad jag hatar mig själv när jag är såhär.. ! förlåt.

nä, nu ska jag snart jobba och bör nog ta tag i mitt humör. sluta vara svarta deppighetens mörka hål.. ciao amigos. hoppas ni är lite gladare än en annan!

deds.